Det finns flera sätt att göra konstgjorda diamanter på, den
första metoden som lyckades producera diamanter av tillräckligt hög kvalité för
att användas inom industrin och senare för att skapa diamanter av
smyckeskvalité kallas HPHT. HPHT står
för High Pressure-High Temperature
och innebär att man återskapar den miljö som naturliga diamanter uppstår i.
Naturliga diamanter skapas ca 150-200 kilometer ner i
jordskorpan där trycket och värmen är tillräckligt högt för att kol ska binda
sig till den form av kol som vi kallar diamant.
Med HPHT-metoder sätter man små diamantkristaller av hög
kvalitet på botten av en stor hydraulisk press. Runt kristallerna sätter man
ett lager med rent kol och en järnlegering som löser kolet och får det att
fälla ut. Man värmer sedan upp järnlegeringen till 1400-1600 grader Celsius,
vilket får kolet att fälla ut och binda sig till diamantkristallerna så att de
växer till den storlek man söker.
 |
| Colorless gem cut from diamond grown by chemical vapor deposition. Bilden lånad från Wikipedia. |
En annan metod som idag används av flera tillverkare
förkortas CVD. CVD står för Chemical Vapor Deposition och är en metod där man
för in ånga som innehåller kol i en kammare där diamanterna byggs upp. En av
fördelarna med metoden är att den inte kräver samma tryck som HPHT. För att
skapa en diamant lägger man även här in små diamantkristaller, sedan flödar
gasen in. Efter 3-4 veckor har man skapat (eller som företagen som säljer stenarna säger - odlat) en
diamant på tre till fem carat.
Utvecklingen med odling av diamanter har gått starkt framåt
sedan svenska ASEA 1953 lyckades skapa de första industridiamanterna. Idag kan
vi skapa diamanter som är renare än naturens egna och de går inte att skilja från
de äkta, förutom att de helt enkelt är för felfria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar